Författare: Ingmar Bergman
Utgiven: 1982
Utläst: 130617
Betyg: 3,5/5
Denna utgåva
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2007
ISBN: 978-91-1-301799-0
Sidor: 263
Baksidestext
Ingmar Bergmans sista långfilm Fanny och Alexander blev han mest älskade. Berättelsen om den välbärgade familjen Ekdahls öden i början av förra seklet, deras dundrande kalas och plötsliga tragedier, har blivit en svensk klassiker på samma sätt som Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping och Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes.
I centrum står tioåriga Alexander, som lånat en del drag av författaren och regissören själv. Alexander lever sitt eget drömska liv till katastrofen en dag drabbar honom och hans familj. Fadern rycks plötsligt bort, och modern gifter om sig med deen sadistiske biskop Vergérus. Så öppnas dörren till ett fryskallt helvete för Alexander, hans mor och systrar.
Ingmar Bergmans manuskript låter sig läsas som en roman, en dialogberättelse på prosa, där även den som sett filmen både två, tre och fyra gången kan hitta nya ingångar och insikter. Inte minst i Ingmar Bergmans träffsäkra beskrivning av familjen Ekdahls historia, inebördes relationer och miljöer. Boken Fanny och Alexander är ett eget verk vid sidan av filmen, och lika smittande i sin berättarglädje.
Projekt: Hyllvärmare
Jag har inte sett filmen, så för mig går det inte att jämföra de båda. Men enligt far min så är filmen ganska seg, vilket även boken var i prologen men så fort dialogerna började så tyckte jag att segheten försvann och man flög nästan fram på sidorna.
Jag gillade historien om lille Alexander men störde mig på att han pratade i tredje person om sig själv och att biskopen var ett sånt svin. Men om biskopen inte varit det hade historien ej blivit de samma.