Med egna ögon

Med egna ögon
 

Med egna ögon
Författare: Josefine Lindén och Johan Häglerud
Originaltitle: -
Utgiven: 2015
Serie: -
Genre: Memoar/Biografi
Utläst: 160623
Betyg: 3/5

Denna utgåva
Förlag: A Nice Noise
Översättare: -
Tryckt: 2016
Bindning: Ljudbok
Uppläsare: Johan Häglerud
ISBN: -
Speltid: 4h 17min

Baksidestext (från Bokus)
Först trodde jag att jag hallucinerade. Hjärnan hade fått en rush av 400-metersloppet, någon hade smugit ner något i min sportdryck, jag höll på att bli galen. Allt kändes mer troligt än det som faktiskt hände.
Att jag efter nitton år i mörker plötsligt kunde se vad andra kallar himlen. Moln som rörde sig. Den totala symbolen för frihet och liv fanns nu ovanför mig och jag kunde inte tro att det var sant.
Så jag ignorerade den. Sa inget. Tänkte betydligt mer. Men försökte stänga av. Plockade upp min vita käpp, torkade bort den salta svetten som hunnit nära munnen. Gick långsamt bort mot omklädningsrummen. Sommaren stack i näsan, sorlet från vännerna blandades med min inre röst som vägrade låta mig släppa.
Släppa det jag sett. Släppa att jag överhuvudtaget såg. Vem var jag nu?
Musikern Johan Häglerud är 19 är när han får synen tillbaka. Innan dess hade han först levt med en allvarlig synnedsättning och sedan blivit blind i hela sitt liv. Ingen kan förklara varför han kan se nu. För honom kommer det som en chock, han känner inte igen personen som stirrar på honom i spegeln, tycker att kläderna någon annan valt åt honom är skitfula och snart är han mot sin vilja en del av vår ytliga värld när han inser att han börjat döma människor efter deras yttre. Allt kantrar än mer när den som räddat livet på honom själv rycks bort alldeles för tidigt och han blir mer ensam i ljuset än han någonsin var när allt var svart.

 


Detta var en alldeles lagom lång bok. Började lyssna på den är jag slutat jobbet (ca 20.30) och blev klar med den morgonen efter. Tyckte även om att den var så rolig. Allting, i princip, var skrivet med humor. Jag kan nämligen tycka att det blir lite tråkigt och segt med memoarer och biografier, men inte denna.

 

 
Mitt favorit stycke var när den äldre damen skulle ge Johan en vägbeskrivning men det visar sig att hon har mindre koll än vad han själv har. Hur roligt som helst. Och det var många fler liknande anekdoter som fick mig att skratta för mig själv. Det enda som jag inte tyckte tillförde något till historien var alla hans "erövrigar". Jag vet inte vad de ville visa med dessa berättelser, men vad det än var så gick det mig förbi. För mig blev det bara något som jag väntade på att det skulle vara över. (That's what she said, som jag antar att Johan skulle säga).

Kommentera inlägget här :