läsdagboken

Lilla smycket
Författare: Patrick Modiano
Originaltitle: La petite bijon
Utgiven: 2001
Serie: -
Genre: Skön
Utläst: 170125
Betyg: 1/5

Denna utgåva
Förlag: Elisabeth Grate bokförlag
Översättare: Pontus Grate
Tryckt: 2014
Bindning: Pocket
ISBN: 9789186497354
Sidor: 128

Baksidestext
>>Tolv år hade nog gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde med folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa.<<
Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ner i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.

Första meningen
Tolv år hade nog gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid.

 

---

Jag läste denna för att en person rekomenderade den till mig. Den skulle tydligen vara helt fantastisk och bland det bästa den hade läst. Tydligen så har vi ganska olika smak. För jag tyckte mest att den var seg och ogripbar.

 

Thérèse var bara förtvivlad, rädd och handlingsfattig hela tiden vilket inte är någon jag är särskilt sugen på att läsa om. Böcker är för mig en verklighetsflykt, då vill jag att det ska vara underhållande och fängslande inte någon blek och vattnig historia som inte säger mig någonting.

 

Det är nog bara att inse att jag aldrig kommer gilla de små filosofiska underverken som recensions eliten är så hänförda av.

 

I denna bok så får vi främst följa den yngre generationen trollkarlar. Det vill säga barnen till karaktärerna i de tidigare Harry Potter-böckerna, framförallt Albus (Harry och Ginnys mellan son) och Scorpius (Dracos son). De borde egentligen, med tanke på deras familjehistoria, avsky varandra men trots det så blir de snabbt oskiljaktiga vänner vilket inte förbättrar deras redan knaggliga relationer till sina fäder.

 

Mer än så kommer jag inte säga med tanke på #keepthesecrets och allt. Men detta är en bok som alla HP-lovers borde läsa. Självklart så saknade jag beskrivningarna lite men det gick bra att bara få dialogerna. Och jag blev ännu mer sugen på att se pjäsen än jag redan var. Om jag har tur så kanske de gör en film även av denna, för pjäsen verkar det ju vara ganska svårt att få tag på biljetter till.

Skuggan
Författare: Petrus Dahlin och Lars Johansson
Originaltitle: -
Utgiven: 2012
Serie: The world of voodoo #1
Genre: Unga vuxna
Utläst: 170110
Betyg: 2/5

Denna utgåva
Förlag: Rabén&Sjögren
Översättare: -
Tryckt: 2012
Bindning: Inbunden
ISBN: 9789129684223
Sidor: 426

Baksidestext
”Ruben och Miranda stod och stirrade på golvet. Mellan dem på det röda tyget låg voodoodockan och glodde tillbaka. Ett flyende minne av en kort med högst verklig mardröm. En vaken mardröm som knappt gick att skilja från verkligheten. Ruben vände sig långsamt mor Miranda och mötte hennes blick. De såg varandra i ögonen. Bröstkorg mot bröstkorg. Båda andades tungt, märkligt fyllda av energi och utmattning på en och samma gång. Deras ansikten var blanka av svett. Hade de gjort voodoo tillsammans? På riktigt?”
I den västafrikanska byn Ooms rasar sedan tusen år ett krig mellan två rivaliserade klaner. Den slutgiltiga striden är nära och uppgiften att försvara och leda sitt folk vilar nu på Skuggans axlar. För att kunna vinna måste Skuggan fly långt bort för att samla kraft en kraft som endast kan uppnås genom voodoo.
Men för den som öppnar dörren till voodoons värld och börjar experimentera med magi finns det ingen återvändo…

Första meningen
Dixon flydde skräckslagen ut i djungeln.

Serie
1. Skuggan
2. Samlingen

 

---

Nej, detta var ingen hitt. Väldigt seg, ointressant handling och ingen verkar ha korrekturläst den. Jag kommer absolut inte läsa fortsättningen, är inte ens det minsta nyfiken på hur det går.

 

Kort och oinspirerad recension.