När jag inte hade nåt
Författare: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Originaltitle: -
Utgiven: 2014
Serie: -
Genre: Memoar/Biografi
Utläst: 160329
Betyg: 2/5
Denna utgåva
Förlag: Brombergs
Översättare: -
Tryckt: 2014
Bindning: Inbunden
ISBN: 9789173375375
Sidor: 245
Baksidestext
”När mamma dansade på gatan fick jag gå runt och samla in enkronor som kom flygande. Ibland kastade folk sina pengar en bit ifrån mig. De ville se mig springa. Jag började fundera på var gränsen gick. Vad kunde jag tänka mig att göra för en krona? Hemma i Queens hade jag mitt eget rum. Jag hade mina leksaker. Nu stod vi på gatan medan enkronorna plingade omkring oss.”
Som femåring flyttar Ison Glasgow med sin mamma från New York till Sverige. Där bor hans pappa, den store rastamannen från Barbados. Men pappan lämnar dem och de får klara sig själva på Stockholms gator.
Men en rak och personlig röst berättar Ison Glasgow om sin väg från utsatthet till att bli en av Sveriges mest hyllade rapartister. En gripande uppvästskildring om hemlöshet i åttio-talets Välfärdssverige, och en oförglömlig berättelse om det starka bandet mellan en mor och en son.
Första meningen
In kommer den här killen.
Snacka om att Isons uppväxt var långt ifrån min egen. Det var aldrig så att vi levade i något överflöd men jag behövde i varje fall aldrig fundera på var vi skulle sova eller om jag skulle få äta något den dagen. Det är en verklighet som jag har så svårt att till fullo förstå.
I boken så berättar de om hur tufft det har varit för Ison och hans mamma och att han pågrund av det själv har blivit ganska tuff och hård. Det låter logiskt men jag får inte ihop det med den bilden som jag fått av Ison. Så som jag tänker mig är han supermysig och lite av en mjukis på ett fint sätt. Så nu får jag inte riktigt ihop bilden längre. Hur som helst så verkar han vara ödmjuk och respekterande, något som visas i min favorit bit av boken där han köper mat till killen.
