Svarta havet

 
 
Svarta havet
Författare: Kéthévane Dawrichewy
Originaltitle: La Mer Noire
Utgiven: 2010
Serie: -
Genre: Skön
Utläst: 160321
Betyg: 3/5

Denna utgåva
Förlag: 2244
Översättare: Anna-Karin Palm
Tryckt: 2012
Bindning: Inbunden
ISBN: 9789186729097
Sidor: 245

Baksidestext
Tamouna vaknar i Prislägenheten. Det är hennes 90-årsdag och vi får följa henne genom den; hur barn, barnbarn, släkt och vänner kommer förbi, förberedelserna för kvällens fest, och hennes oror ifall ungdomskärleken Tamaz ska infinna sig
Och mitt bland födelsedagens bestyr rör sig minnena: barndomen i Georgien, somrarna hos morföräldrarna i huset vid Svarta havet, familjens flykt till Paris. Och den aldrig helt förverkligade kärleken till Tamaz, den kraftkälla som hjälper Tamouna genom livets svårigheter.

Första meningen
Dagen gryr.
 

Svarta havet var en ganska mysig bok där nutid och förflutet vävdes samman. En 90-årig historia sammanfattades på 250 sidor vilket skulle kunna leda till en stressad känsla, men tvärtom så var historien väldigt lugn, ingenting gjordes i en handvändning. Jag bara flöt med i historien, som egentligen är riktigt hemsk men så vackert beskriven.
 
Tamouna och hennes familj flydde från Georgien på grund av hennes pappas politiska engagemang, det är dock inte det politiska som står i centrum för denna berättelse utan det är familjen och det vardagliga. Vad som händer med en människa som tvingas fly från sitt hemland och bli statslös, hur det påverkar hela ens framtid. Och lite om hur olika det påverkar olika personer, även de som står varandran närmast.
 
Något som jag tänkte en hel del på under tiden jag läste var att detta händer just nu men mycket värre. Antalet människor som är på flykt är enorm och det som hände Tamouna och hennes familj var ingenting i jämförelse med vad dagens flyktingfamiljer måste gå igenom.

Kommentera inlägget här :